Damettan: Med två matcher kvar (mot Hammarby och Uppsala) var förutsättningarna som följer:
- Vid två vinster blir vi tvåa i serien.
- Vid en vinst samtidigt som RIG slår Stars i Luleå-derbyt så blir vi trea.
- Annars blir vi fyra
Tyvärr hade vi oturen att möta Hammarby en sådan dag när "precis allt" gick in för deras del under första halvan av matchen.
Samtidigt var vi mediokra offensivt och låg som mest under med 23 poäng. I Q4 normaliserades spelet och vi påbörjar en fin upphämtning, men det räcker inte hela vägen och vi inkasserar en förlust med 78-69.
Senare vinner Stars Luleå-derbyt mot RIG med 2p och därmed förlorar vi även tredjeplatsen och möjligheten att få spela Svenska Cupen till hösten. Lite surt förstås.
Avslutningsmatchen mot Uppsala blir således betydelselös, men vi vinner en sömnig tillställning med 72-57.
Sammanfattningsvis en fantastiskt bra säsong av damlaget som tagit stora steg framåt:
- Vi går 19-7 och slutar fyra i serien, efter RIG (24-2), Alvik (20-6) och Stars (också 19-7).
- Seriens bästa försvar med 1386 insläppta poäng, eller 53p/match.
- Näst bäst målskillnad (+472) efter seriesegrarnas +555
- Vi vinner minst en match mot alla lag utom RIG Luleå
- Vi har plusstatistik på alla lag förutom Luleåduon RIG och Stars
I DU19 Stockholmsserien är vi av någon outgrundlig anledning placerade i division 2 som vi vinner.
I slutspelets åttondelsfinal eliminerar vi Kungsholmen (7:a i div 1) med 83-68, och i kvarten Alvik (3:a i div 1) med 54-48.
I semifinalen tar det dock stopp mot Norrköping (2:a i div 1) efter 53-59. Vi har en tunn trupp, dras med skador och har nog tankarna på annat håll (DU19 SM).
Men topp-4 är ändå en bra prestation som vi kan vara nöjda med givet förutsättningarna.
Men seriespelet i all ära, säsongens höjdpunkt och största matcher är DU19 Final Four i Uppsala.
Som vi tidgare skrivit om så vann laget sin grupp i omgång 3, och sedan kvartsfinalen mot Malbas.
I SM-semifinalen ställs vi mot Fryshuset, Sveriges största basketklubb. De spelar i damettan precis som vi (kom 6:a), fast med i stort sett enbart DU19-spelare.
Det är alltså i grunden ett mycket bra lag. I SM är de dessutom förstärkta med inte mindre än tre RIG-spelare vilket bland annat ger dem ett rejält längdövertag.
Tufft, tufft, alltså.
Matchen drar igång och vi har inledningsvis svårt med offensiven, och Frysen drar iväg till 13-2.
Men vi tar oss samman, och ett fantastiskt bra defensivt arbete genererar attackmöjligheter och vi kommer tillbaka till 13-12.
Frysen petar dock in ett par bollar i slutet på quartern och har 17-12 vid första vilan.
I Q2 ligger vi under med några poäng mest hela tiden, men vi spelar bra och tillåter heller inte Frysen att utöka försprånget.
Quartern slutar 17-17 och vi är fortfarande hanterbara 5p efter.
Dessvärre börjar Q3 precis som Q1, när Fryshuset gör ett 10p ryck som vi inte kan svara på. Vi ligger under med 59-42 och det ser tungt ut inför avslutningen.
Gapet växer ytterligare ett par poäng i början på Q4, men sedan händer något.
Frysen tror att det är avgjort, men inte våra tjejer som påbörjar en ursinning upphämtning.
Linnéa sätter en trea till 67-61 med 44 sekunder kvar och Frysen är märkbart skakade.
Vi når dock inte ända fram, utan förlorar med 67-63.
Tjejerna gör en riktig kämpamatch och spelar jämnt mot det stjärnspäckade motståndet i de flesta statistiska kategorier.
Prestationens värde blir ännu mer uppenbar när man ser att Frysen sedan förlorar finalen mot storfavoriterna Alvik med beskedliga 63-69.
I bronsmatchen ställs vi mot Norrköping, samma lag som vi mötte i den allra första matchen i turneringen, då förlust med 6p.
(Det var uppenbarligen en mycket stark grupp vi lottades till i omgång 1, där även fjolårsfyran EOS ingick.)
Nu är vi dock slitna, och både Tilda och Linnéa spelar halvskadade.
Matchen blir en ganska avslagen historia där vi inte riktigt orkar komma upp i nivå.
Vi spelar dock ganska jämnt i tre quarters, men Norrköping avgör i Q2 som de vinner med klara 23-8, och matchen med 72-49.
Vi gratulerar Alvik, Fryshuset och Norrköping till medaljerna, men lämnar Uppsala med högburet huvud. Vi har gjort en fantastisk resa och rört om i grytan i en turnering som nästan helt och hållet domineras av 5-6 storklubbar.
Det har varit ett privilegium att följa den här fantastiska gruppen unga basketspelare på deras resa. Vissa av dem fortsätter vidare till college i USA, de andra hoppas vi förstås få behålla och fortsätta äventyret nästa säsong.
/Coach Tomas
