Staden Eskilstuna har en lång och stolt tradition både som metallindustristad och som idrottsmetropol.
Traditionellt har mycket handlat om Smederna (speedway) och GUIF (handboll) där man troligen huserat i högsta serien ända sedan Sankt Eskils dagar på 1000-talet.
På senare år har man även etablerat sig som ett respektabelt basketfäste med herrlag i Superettan och damlag i basketettan (precis som Tureberg alltså).
Inför dagens drabbning visste vi vad som väntade - ett mycket rutinerat och fysiskt starkt lag som också kan skjuta.
Viktigt för oss i detta läge var att freda vår egen korg genom att boxa ut och inte låta dem få flera chanser att stoppa bollen i korgen.
Matchen drar igång och precis motsatsen inträffar; vi står passiva och tittar på medan Eskilstuna plockar offensiv retur efter retur.
Vi får inget flyt i anfallsspelet heller. Vi är sena med besluten och bollen stannar upp för ofta. När vi dessutom missar i stort sett varje läge så ser det allt annat än ljust ut. 6-15 efter Q1, vilket torde vara en av våra sämsta quarters offensivt det senaste året.
Dock är det ju ingen resultatmässig katastrof, 9 poäng har vi hämtat upp förr.
I Q2 börjar det se bättre ut. Anförda av Maria och Tilda börjar vi äntligen hitta till korgen och i halvtid har vi utjämnat matchen till 24-24.
Hittills har det varit en tajt och tillknäppt match utan skönspel, och vi hoppas förstås på att matchen ska öppna upp sig i Q3.
Det händer dock inte alls, utan Q3 blir istället ytterligare en målsnål historia där inget lag har ledningen med mer än 2p(!).
Vi vinner quartern med 12-11 och har en bräcklig ledning på 36-35 inför avslutningen.
Q4 kör igång och det här är olidligt spännande. Vi går tidigt ifrån till en 4p-ledning. Ska vi äntligen kunna skapa en liten lucka?
Nej, inte heller denna gång. Eskilstuna svarar och går upp till en 1p-ledning. Ledningen fortsätter att skifta flera gånger under de sista minutrarna.
Men håller de inte på att bli lite trötta ändå?
Vi försöker pusha tempot, ger järnet ("pedal to the metal" som jänkarna säger) och får lite mer utrymme. Med 1:22 kvar leder vi med 3p, men Eskilstuna sänker en trea och det är 52-52.
Vid 1:11 blir Randi foulad och får gå till linjen. Lagkaptenen håller nerverna i styr och sänker båda.
Eskilstuna samlar sig för motattack, men då kliver vårt hemliga vapen, Tina, in i handlingarna när hon läser spelet perfekt och stjäl bollen.
Vi kontrar, Eskilstuna foular, och Tilda är nästa spelare att gå till "the charity stripe".
Nu gäller det att ha nerver att stål om vi ska kunna skicka hem gästerna från smed-staden tomhänta.
Tilda åkallar högre makter och sänker det första klockrent. 55-52. Skönt, nu kan vi åtminstone inte förlora på en trea.
Det andra straffkastet är ring-ut, men då dyker rutinerade Tina upp på rätt ställe och snor åt sig matchens viktigaste offensiva retur.
Med 28 sekunder kvar tar Tilda ännu en offensiv retur som är guld värd när skottklockan ljuder, och passar till Linnéa som lägger in bollen!
Eskilstuna attackerar men missar. Tina smider medan järnet är varmt, nyper återigen returen och matchen är i hamn.
Vi tar hem en blytung vinst; 57-52 till "TUran" efter en riktig nervpärs.
Inte mycket till skönspel kanske, men Eskilstuna är en svårspelad motståndare som kommer att ställa till problem för många lag.
Vi får till slut hyfsad ordning på returtagningen som vi vinner med 48-47, samt 2p-skyttet där vi ligger på 50%.
Straffkast och trepoängsprocent är dock inget att skriva hem om, där måste vi skärpa oss.
Vi är inte glödheta idag, men en vinst är som sagt en vinst och inget att be om ursäkt för.
Bra jobbat tjejer! Nu laddar vi för Uppsala på onsdag, mer sammansvetsade än någonsin.
Maria 9p/9reb/3ast
Tilda 11p/8reb
Linnéa 20p/6reb
Randi 7p/6reb/8ast
Tina 6p/9reb/3ast/5stl
Gabrielle 4p
/Coach Tomas